Här var jag är

Williams faster Kristina skickade ett foto på en glad William framme i stugan i Korttolahti. De två har korsat Torne Träsk med skoter och bitvis med William efter på rattkälke. Idag har Johannes också kommit dit och jag är rätt säker på att de hittar på en del skoj. Tack snälla Kristina för att du är en så bra faster och för att du tar dig tid för Wille. Det värmer.

Jag har i december skrivit om draken som snart vaknar. Det här måste vara dess hölada så stor som den är. När jag kommer ut på Kaunisjärvi blir jag bara häpen. Nog har jag sett byggnaden resa sig på området när jag varit där och jobbat men den passar som inte här, inte på min sjö. Nåja, man får vara lite förnöjsam då den är blå och går lite ihop med snön och himlen. Time changes.

Fina Leoni och jag har åkt skidor ända tills Aili somna i pulkan.

Visst har jag åkt skidor. Idag hände det. Alla muskler skulle få jobba. Och det fick de sannerligen. Först måste jag lära mig det där med valla. Karin Skogsdal lärde mig att Blå Swix går i alla väder. Men sannerligen inte i kväll. Först var jag lite orolig att inte lamporna skulle tändas för innan jag kom iväg var det redan skymmning. Ok, uppe på Sahavaara parkering tog jag helt resolut ner skidorna från det tidigare nämnda takräcket. På med de minst tio år gamla skidorna med de minst lika gamla pjäxorna och ner för första kvindomsprovet. Lika med störtlopp med en halsbrytande fart, Klarade det rätt snyggt med bortplogade spåret som följde där nere. Någon har kört en maskin på spåret, tror det är något samband med gruvan och elledningar. Sen var det bara uppför för att föjas av nedför med ett spår som inte existerade längre. Jag kunde lika gärna ha åkt ute på ängen hemma, helt ospårat. Min ambition var minst 7,5 km men det blev nog ändå lika mycket konditionsträning i snödjupet. Kände mig ensammast i världen med vinande vind i öronen och skidor som försvann i snödjupet. Plötsligt ringer telefonen i fickan och Laura har en fråga. Blev glad att någon ville prata men sa att jag måste ringa upp när jag är hemma för jag höll på att frysa till. Uppför alla backar och tillslut blir man till och med glad att se belysningen från kyrkogården för då visste jag att det inte är långt kvar till bilen. 2,5 får räcka. Jag vill hem. Nästa gång tar jag skoterleden för den vet jag att det ibland kommer möte på. Skam den som ger sig. Peltonen och jag klarade det.

Omdömen i svenska och engelska ska skrivas. Jag som inte arbetar heltid har "bara" åttio stycken att skriva. Vi ska ha stenkoll på var eleverna är i sitt kunskapshämtande och vad som behöver utvecklas. En gång per termin. Det ni.

Man brukar ju säga att rattmuff på-kallt och rattmuff av-varmare väder. Jag köpte för något år sedan, en ljusbeige sådan men av någon anledning försvann den från ratten varje gång Mats lånade bilen. Jag har den i lådan bak i bilen för att kanske någongång nästa höst komma ihåg att trä på den. Handskar på går faktiskt rätt bra det med.
Min slogan har istället blivit takräcke på när det håller på att bli varmare för att borttagas när det är riktigt blött och plaskigt och nästan snöfritt ute. Så idag fick jag den på plats, såg över Peltonen mina och drog på lite fäste. Här skulle åkas skidor med start idag. Nu blev det inte så och faktiskt har jag inte så många bortförklaringar. De flesta av dem är hållbara. Lagade mat och var trevlig med besökare från Kiruna. Min son Anton kom och det är alltid så roligt när han gör det. Han var på väg med flyttlasset till Arvidsjaur! Och nu sitter jag och väntar på samtal från Laura som ska hämtas från Pajala. Men imorgon är en ny dag och då får skidorna tjäna sitt syfte om det så är snöstorm.

Laura undrar  om datumet på mjölken har något med att göra att den går ut på skottdagen. Herregud! Man ska inte skriva som man pratar eller tror att man pratar för när man ska skriva ner det så är det totalt virrigt. Jag vet inte riktigt om jag vet vad jag skrivit eller om jag vill förstå eller veta vad jag skrivit. En sak vet jag- det är fantastiskt skönt när denna dag snart är över eller bearbetad eller gått ut för sista datumet.
Har hört någon gammal skröna (eller är en skröna alltid gammal) säga att man som kvinna har rätt att fria till sin kära just denna dag. Alla andra år kan man glömma att MAN HAR EVENTUELLA RÄTTIGHETER, ja, förutom den fjärde. Då tycker Laura att människor idag inte förstår vad resten av ens liv är då man lever i perioder av microliv. Och sen hade hon en djup monolog om vad hon menar med det men det är alldeles för långt utlägg för att jag ska orka skriva ner det. Nu borde jag gå och lägga mig innan alla i huset helt flippar ut men det kanske vi redan gjort så jag avvaktar och håller mig vaken ett tag till. Det kan ju hända något kul denna dag också. Visst ja, det har det ju redan hänt då vi fick tacos till middag hos Hanna och Erik, mums. Till alla damer: passa på att fria på onsdag om ni har sådana tankar för sen är det fyra år till nästa chans och då kanske han redan blivit mer gubbig.

Nu är den allra bästa tiden framför oss. Massor av snö, skidturer och skoterturer i underbart solsken, sitta i snögrop och bara lapa sol, torrkött, grilla korv, åka långa sparkturer med Aili och William, vara i stugan och fixa, värma utebastu och vara med vänner. Kan ni tänka er att det snöar lite till just nu. Det är ljusare och jag tänker mer positivt för var dag som solen återvänder.

En helt otrolig fest. Ett stort tack till alla vänner.

Jo även ungdomar som jag blir en bit äldre. Jag kommer att ha öppet hus på lördag den 18:e från ca klockan 17 och jag hoppas att du och många andra kan komma.

Ibland kommer det ofattbara ikapp oss. Människor som alltid funnits försvinner. Dom dör. Människor med fasta ideologier och åsikter som varit ryggraden i vårt samhälle lämnar något till oss som blir kvar. Tar vi det ansvaret och orkar vi förstå att det är viktigt att vi har varandra. Att veta vem man kan lita på och vart man kan vända sig när man behöver hjälp. När den gamla stammen försvinner, växer det upp en ny? Vad får vi med oss och hur förvaltar vi det tunga ansvaret att bära vidare en fast och grundmurad tro på att varje människa har något gott i sig och att vi kan ta fram den goda sidan hos alla om viljan och förmågan finns att ta tid att lyssna på vad vi har att säga. Kommer våra efterlevande att minnas oss som de som de såg upp till och berätta om oss som vardagshjältar. Jag hoppas det är så och att det kommer nya för annars blir vår värld en fattig sådan. Idag passar lev ditt liv varje dag som om det var den sista mer än annars.

We got a nice and cute crawling spiderkid in our house. She came from a cold flat to our warm house and she spreads warmth to us all.

Det går att leka en stund fast det är bitande kallt. Jag fick också ut lite skrot och skräp till förråd och pannrum. Och ett nytt lass brasved för det lär behövas de närmaste dagarna.

Ja vad gör vi då. Jo, man kan kanske sluta röka och slippa sitta på en opimpad och svinkall trappa. Kram i kylan.

En glasklar is som man kan stå och gå på och skåda rakt ner på stenarna. Vi går på vatten! Jesus kanske bodde vid Torne Träsk....