Här var jag är

Hur kommer det sig att jag som aldrig tillåter mig bli sjuk sitter med feber, är snorig och helt håglös? Varenda gång kroppen min skickar ut sjuksignaler så brukar jag intala mig att jag är frisk och faktiskt brukar det gå över. Nåja det lär väl detta också göra i sinom tid. Förhoppningsvis redan imorgon bitti. Hela dagen har jag sett mig åka skidor i det helt fantastiska vädret. En strålande solig dag som denna kan man bara inte vara inne. Satt en stund ute men insåg efter fem minuter att det bästa för mig var sängen i ett rum med neddragna persienner. Inte för att det känns bättre nu. Det är som min son Anton sa till Joel när den sistnämnde ville till Kolkko och fiska,
-Orka Kolkko. Precis så har det känts hela dagen, inget lockar.
Det bästa som hänt denna helg är att allas vår Aili sovit över och spritt glädje. Det är så trist när Hanna ringer och frågar om hon snart får henne tillbaka;-)  Men ok, de erfarna far- och morföräldrarna säger att det bästa med barnbarn är att man själv bestämmer när man får ha barnet. Jag kan nog inte riktigt hålla med för ibland vill jag att hon och alla som vill borde bo i ett kollektiv, alldeles nära varandra. Aili har börjat krypa för ett tag sedan och nu är hon stadig när hon står med stöd. Älskade unge.